PJ Anders Linder kommenterar i SvD en utredning som kommer fram till att det inte lönar sig att utbilda sig till lärare om man tittar på livsinkomst - inte mycket till nyhet, egentligen. Sverige har i decennier ägnat sig åt att skatta ihjäl och racka ned på högutbildade. Men det är aldrig försent att göra bot. Tar man denna artikel tillsammans med gårdagens debattartilkel av
Helena von Schants, som förordar ett återinförande av studentexamen och
ledarsidans svar idag, inser man hur långt det är till någon form av konsensus om skolans framtid. Man debatterar exakt när nedgången i kvaliteten hos eleverna inföll och missar därmed målet helt och hållet: Helena von Schantz har förmodligen satt tidpunkten korrekt. När man tog bort studentexamen (under en väldigt stark vämstervåg) sågs betyg, lärare och hela den gamla skolan som något ont. Betyg togs bort, ända upp till slutet av högstadiet och lärare skulle vara kompisar med eleverna. Gick själv i en skola där vi dansade på mattelektionerna och teckningsläraren undervisade i såväl svenska som samhällskunskap (han hade inte lärarbehörighet). Denna tid inföll nästan exakt mittemellan borttagandet av studentexamen som kommunaliserandet av skolan.
De flesta inser att kvaliteten på utbildningen har sjunkit betydligt och att inget tyder på att den har planat ut. Väldigt få verkar ense om vad som behöver göras. Och under tiden fortsätter nedförsbacken och de som i slutändan får betala priset är de som tvingas gå igenom en skola som inte klarar av att leverera. Kanske skulle eleverna få rösträtt så att de betyder någonting för beslutshavarna?
This post is covering a debate in Sweden about low-paid teachers (Yes, same old same old as in the UK) and an article in the daily newspaper Dagens Nyheter yesterday that advocated bringing back the Swedish equivalent of the English A-level system, with external exam boards and national exam papers.